(Avslutningstal)Vänner – vilka underbara KD-dagar vi haft.

Vilken start på valrörelsen. Om en stund ska jag och Peter genomföra ett av våra Sverigesnack här på Stora Torget i Karlstad.Vi har redan hunnit med en del sådana – och man undrar ju alltid innan: Är det någon som är intresserad av att komma och lyssna redan ett halvår innan valet? Och det kan jag säga att det är det!Det har för mig blivit så galet tydligt att det finns en längtan efter en ny regering – och att det finns en längtan efter ett politiskt parti som vågar ta sig an – andra perspektiv.Därför så har jag önskat att få hålla två tal här på dessa KD-dagar. Jag älskar Stockholm, Göteborg och Malmö – Sverige klarar sig inte utan sina centrum – men detta tal ska handla speciellt om det jag kärleksfullt kallat för det svenska hjärtlandet.För här finns en uppgift att fylla för vårt kristdemokratiska parti. Vi vill att man ska kunna lita på Sverige – och då behöver hela Sverige fungera.***En kristdemokratisk grundprincip är att beslut ska tas på lägsta ändamålsenliga nivå – subsidiaritet. Så nära människor som möjligt – helst av allt av dem själva –  i den egna familjen.Hur kristdemokratin landar i denna slutsats kan beskrivas med hjälp av de två leden i vårt namn – ”krist” och ”demokrati”.Med ”krist” avses den kristna människosynen som tillskriver varje människa ett okränkbart värde.Med “demokrati” menas tron på människors möjligheter och rätt att styra över sig själva. Och att beslut fattas med hänsyn till olika bygders behov och förutsättningar.Sverige har en lång historia av själv- och lokalstyre. Genom ting och sockenstämmor såddes vår demokratis frö – och det fröet kom sedan att utveckla både djupa rötter och praktfulla bladverk.Men under efterkrigstiden har Sverige i stället kommit att bli alltmer centralstyrt. Jag möter allt fler människor – både när jag reser i landet runt och när jag promenerar i min egen hembygd, som vittnar om en känsla av maktlöshet.När byskolor läggs ner. När den lokala macken tvingas stänga. När förlossningsavdelningen försvinner. När skogsbruket hotas. När jakten hotas…. Och när man utsätts för brott och närmaste polis är flera timmars bilresa bort.Man undrar i vems intresse som politiken förs? Vem det är som fått bestämma vad som ska prioriteras?Och man frågar sig med rätta: kan jag bo kvar här? Finns det en framtid för mig här? Kommer mina barn att kunna växa upp här?Vårt besked till alla som känner så är detta: Vi ser er. Vi hör er. Hela Sverige ska fungera och hela Sverige ska leva!***När vi idag talar om att hela Sverige ska fungera. Att vi är redo att göra skillnad. Så kommer det ur vår kristdemokratiska instinkt mot socialism och överförmynderi. Samma instinkt som leder oss i kampen för familjers frihet och väcker kristdemokratiska rebeller till liv. Den behövs extra mycket just nu.Nu när regeringen står redo att pytsa ut tre till fyra hundra miljarder på att bygga höghastighetståg för att något korta restiden mellan våra tre största städer. En gökunge som kommer tränga bort alla andra investeringar.Stockholm, Göteborg och Malmö förbinds redan idag med motorvägar, X2000 och frekventa flyg. Ändå är det här som de rödgröna vill bränna av mer krut.Samtidigt så ropar vår exportindustri efter nya Ostkustbanan.Landsbygdsbor och transportföretag är förtvivlade över vägar som krackelerar i brist på underhåll – men regeringen tänker inte beta av underhållsskulden.Och nya isbrytare – som är helt avgörande för stål- och skogsindustrins export – nämns inte med ett ord i regeringens infrastrukturplan. Inte med ett ord!Vänner – regeringens trafikpolitik har spårat ur. Den är full av potthåll. Den flyger inte. Den har frusit fast. Och det är vårt jobb att ersätta den med en trafikplan som både länkar och läker ihop Sverige på nytt!***Den här skillnaden i perspektiv – vilka behov man ser och vad man prioriterar – det märks även i sjukvårdspolitiken.Vi vill genomföra århundradets vårdreform för vi ser hur regionerna idag – till allt för många – ger det sämsta av två världar. Primärvården – hamnar för långt ifrån människor – medan den specialiserade vården blir för spretig.Det innebär att man i många bygder har förlorat husläkare och vårdcentral – samtidigt som om man blir riktigt sjuk riskerar man att bli “årets operation” för en läkare på det regionala sjukhuset. (Jag lovar er – det vill ni inte vara).Vi vill förändra detta. På en och samma gång decentralisera primärvården och säkerställa att oavsett var man bor i landet ska man kunna vara säker på att behöver man riktigt specialiserad vård – då ska man få den bästa.Husläkare, Vårdcentraler, Akutmottagningar och BB, det är det vi behöver mer av – nära människor. Och det ska vi möjliggöra bland annat genom att kapa i regelverk. Vi